_MG_9905
Den 24:e januari såg det ut så här i vårt nya sovrum. Isolering av vind och jag smög på gubbarna som jobbade här och tog den här bilden när de inte såg. Tihi.

_MG_1691
Den 15:e februari var det mesta av snickarnas jobb klart invändigt och vi fick tillgång till rummet som då såg ut så här. Jippi, ehheeehhe.

_MG_0108
12:e juni. Så fantastiskt härlig känsla att så här några månader av en massa slit (faktiskt! ska inte hymla med att det tagit på våra krafter) kunna gå in i samma rum och bara känna harmoni. Så, vad har vi gjort dårå. Vi letade efter golv likadant som det vi har i resten av huset. Inte så lätt visade det sig, men till slut kunde vi genom Karl Hedin låta hyvla upp spontad 5,40-plank så vi slapp skarvar. Det är ett furugolv i dimensionerna 27×120, slätspont rätt upp och ner. Sen har vi lagt en frisbräda som en inramning. Här snålade vi inte på dimensionerna och det avspeglade sig naturligtvis på prislappen. Men golvet är en evighetshistoria så väl värt att investera i tycker jag. Vi la golvet tillsammans på kvällarna jag och min man och det gick enklare än jag trott. Det svåra var att få in brädorna i huset. Jösses. Jag tänkte överraska Stefan med det och tog hjälp av Eje, som förvisso är stark men ju fortfarande ett barn. Det tog cirka 7 timmar och slutade med att Eje fick stå på verandataket utanför sovrummet där balkongen skulle byggas och dra upp plankorna som jag skickade upp till honom och som ju var jäääätteelåååånga. Lite svettigt, för när vi väl börjat så gick det liksom inte att avbryta för golvet fick ju inte vara kvar utomhus. Okej, det som först verkar som ett härligt spontant infall är ibland rena rama motsatsen. Den dagen slutade i pizzafest alldeles för sent.

_MG_0119
När golvet var lagt täckte vi det direkt med skivor och mjölkpapp och började spackla taket. Ungefär sjutusen skruvhål i det gipsade taket skulle spacklas (okej, räknade inte men det var faktiskt orimligt många). Den biten tog inte jag alls och för det kommer jag vara evigt tacksam min kära man (tack igen för spackling målning av tak: Nu när du är så himla duktig på det vet du att det finns ett till på nedervåningen va?). Vi beställde 114 meter hålkälslist från Woody, 21×95 mm om någon är intresserad, och jag och Doris åkte till Flen när det var studiedag på skolan och åt glass och gick på loppis och avslutade det hela med att lasta på listen på släpet och sticka hemåt för att börja måla den. Samt lister och foder. Det blir lätt så, att det en letar efter och behöver finns någonstans utanför staden en bor i och då får en försöka hitta synergier. Trist för barnen att bara behöva åka bil till brädgårdar runt om i landet hela tiden, då blir det till att hitta på lite äventyr samtidigt. Men så äntligen var det dags att få tapetsera, som vi längtat!! Jag trodde det skulle vara mycket svårare än det var. Jag blev till och med lite kaxiga och tapetserade själv en dag när alla var på jobb och skola. Gick nästan jättebra! Men himla skönt att slippa mönsterpass måste jag säga, ett moment mindre att tänka på. Så vad är det då för tapet? Jo, Boråstapeters Golden Linen. Jag bestämde mig redan på Formex i januari för att det skulle bli den. Sån himla tur att vi som ska bo i sovrummet har så lika smak i allt också!

_MG_0134
När tapetseringen var klar blev min man sjuk i influensan och sängliggandes en vecka. Men neeeej, det hade vi ju inte kalkylerat för alls ju. Så tråkigt, men det kombinerat med galet mycket jobbande och studentfirande för barnens älskade kusin gjorde att vi pausade lite. I lördags kändes det iallafall som att det var dags, uppladdningen var total och efter frukost blandade jag ihop 5 dl linojesåpa med 10 liter kallt vatten. Först blötte jag upp golvet med en blöt trasa för att göra golvet mottagligt, sen på med såpavattnet, och sist torkade jag upp överflödigt vatten med en torr trasa. På detta sätt får du ett såpskura golv som kommer vara motståndskraftigt mot fläckar som frukt och rödvin. Låter helt otroligt men jag vet att det är sant för vi har såpskurade golv i både kök och i vardagsrummet på övervåningen. Knixet är att hålla efter det, för det är då det blir tåligt. Den här första behandlingen ska göras 5 gånger. 5 gånger blöta, 5 gånger såpa, 5 gånger torka. Inte svinroligt precis, men precis därför tror jag ändå att vi kommer älska vårt sovrum extra mycket, för det är med våra egna händer (och skavda knän) som bit för bit byggt det här. Eller så vill jag tro att det är så, hehe. Närå, jag är rätt säker på att du är extra försiktig med något du gjort själv och där insatsen varit stor vad gäller din tid och dina pengar. Jag är iallafall sjukt mallig över at jag lärt mig så himla mycket under bygget av det här rummet och jag har fått självförtroende nog att lägga golvet på verandan här så småningom. Är inte det stort för en person som när hon var liten trodde en byggde hus genom att ta en planka och hamra ner den i en gräsmatta så säg!!! (Väljer att inte nämna exakt hur liten jag var)

LOADING..

_MG_8021 kopiera
Nästa kärleksförklaring går till Fanny. Lite senare än jag tänkt, och det är ju typiskt när jag lovade att lägga ut hur jag och Mari haft det i Umeå redan förra söndagen. Jag ska helt ärligt säga att jag jobbat så mycket att det inte funnits tid för något annat än att få ihop vardagen. Och så tråkigt att göra något halvdant, visst!? Hellre ett ordentligt inlägg än ett stressat forcerat.

_MG_8287
Jag har lärt känna Fanny genom instagram och har alltid  känt igen mig så i hennes bilder. Inte så konstigt för vi verkar gilla sliten pärlspont ungefär exakt lika mycket. Inte det enda vi har gemensamt har det visat sig.

_MG_8040 kopiera
Sen köpte Fanny en kamera av mig och vi träffades på Formex där hon och Soraya höll i en utställning. Våra vägar har korsats lite här och var.

_MG_8207 kopiera
Och så äntligen fick jag stå i hallen jag sett så många gånger.

_MG_8258 kopiera
Inspiration uppackat på ett skåp.

_MG_8211 kopiera
Och små gulliga kompisar överallt. Den här var tyvärr inte till salu, annars hade den fått åkt med till Dalarö och familjen Strenghielm.

_MG_8281 kopiera
Så många fina möbler hemma hos Fanny och jag och Mari jobbade som i ett stort rekvisitaförråd där vi plockade fram och bort för att den röda tråden i inredningen skulle komma fram.

_MG_8293 kopiera
Vardagsfint.

_MG_8316 kopiera
Fanny bjöd oss på hembakad lunch, Soraya och hennes son kom också, så vi blev ett litet gäng.

_MG_8465 kopiera
Snälla höns på gården som ger så här vackra ägg. En höna tog vi faktisk in i huset för att vara med på köksbilderna, ska bli så roligt att få visa er sen för det blev så himla fint när hönan spatserade runt i deras kök.

_MG_8334 kopiera
Tadaaa!

_MG_8361 kopiera
Och såklart jättegoda.

_MG_8386 kopiera
Sen fick vi lunch och prat här, men inte alls så länge som vi hade velat, för fast vi jobbade på som attans hade vi massor att plåta och sen var det dags för oss att lämna in hyrbilen och påbörja den långa resan hemåt.

_MG_8488 kopiera
Precis här lämnade vi Fanny och hennes fina familj. Så roligt att få komma norrut och jobba och inspireras av ljuset och stämningen som liksom inte är riktigt som här i Stockholmstrakten. Men bäst med Umeå var ändå Fanny och Soraya. Och de har dessutom lovat att vi får komma tillbaks.

LOADING..

_MG_7587 kopiera
Min allra första bild i kameran efter Umeå-resan är den här. Sen blev det nog ungefär 1000 till efter att vi varit hemma hos både Soraya och Fanny. Tror bestämt att Mari la upp bilden hon tar på sin blogg. Alltså en bild på nån som tar en bild osv, så meta. Äsch, gå in och kolla bara.

_MG_7835 kopiera
Sorayas hund följde med oss under dagen. Så gullig, även om han verkade redo att göra valpar där ett tag. Lyckligt gift blev svaret.

IMG_0196 kopiera
Men Soraya nu då, för några år sedan flyttade de från Stockholm till Umeå och har sedan dess fixat med sitt hus.

_MG_7855
Här  inspirerar hon med både hjärta och själ. I person, inredning och i sin konst, som alla verkar flyta ihop. Ja hela huset kändes lite som ett inrett konstverk.

_MG_7924 kopiera
Ett av hennes 6 barn i stugan på gården hon slängde ihop förra sommaren. Gaaah, var kommer alla timmar ifrån?? Tänker mig att namnet Soraya skulle kunna betyda ”Hon som har fler timmar på dygnet än alla andra”, haha.

IMG_0204 kopiera
Köket. Det som ändå slog mig mest var att renoveringarna av detta stora hus där alla barn har sitt eget rum inte är särskilt påkostad. Visst, allt är relativt, men det är tiden och kreativiteten som känns som den stora insatsen i detta hem. DET är inspirerande om något.

_MG_7700 kopiera
Och kan en inte bygga ett skåp så får en lära sig.

_MG_7682 kopiera
Där under lager av tapet och plastmattor kan det finnas allt möjligt fint.

_MG_7850
Så här mysiga kläder har någon som åkt nattåget! Shit vad trött jag var efter två intensiva jobbdagar och nattåg dit och hem Stockholm-Umeå. Sov till klockan 14 i lördags. Nattåget är en egen historia, men vill bara berätta att jag på hemvägen hamnade i en vagn med 5 fantastiska kvinnor som delade med sig av livet och äventyren de varit på eller skulle till. Jag sov så fantastiskt gott den natten, alltså om en ser till att vi sov 6 personer i ett pytterum. Våra vägar korsades hela tiden under samtalen, någon spelade upp musik den gillade och vi satt uppe till sent och babblade. Hade inte alls väntat mig det, i de sovkupeer jag varit i har folk knappt hälsat. Blev iallafall ännu mer pepp på tåg och jag tror minsann jag smittat av mig på min son. Det kanske blir en tur med nattåg i sommar om det blir som jag vill. Och idag har vi en hel ledig dag att planera och drömma. Alternativt tapetsera klart sovrummet… Mer från Umeå senare i veckan! Lovar. Njut av dagen nu så hörs vi!

LOADING..