Mot Warszawa

Genom det polska landskapet med både drömska vyer och socialrealism drog vi mot Warszawa. Eje, vår son, fick feber sista dagen i tältet och sov sig igenom bilresan. Verkligen stackars, inte kul att vara sjuk i den värmen.

Vackra korsvirkeshus längst vägarna, men syyyynd på fönstren, husets ögon. Å, de sticker lite tycker jag. Fönstren var vår första stora renovering här hemma, vi bytte ut liggande panoramafönster till typiska sekelskiftesfönster som ger vårt hus bättre proportioner. Så värt det!

Det här är väl precis så en tänker sig att det ska vara på den polska landsbygden. Med flit valde vi lite mindre vägar emellanåt så att vi fick en känsla av landet och dit vi åkt.

Med vyer som ibland visade något annat.

Den här vackra vyn hittade vi lite otippat bakom en mack, skulle ha tagit en bild åt andra hållet också, asfalterade vägar och massor av trafik. Men så kan ju bilder ljuga också. Känslan av frihet i bilden är sann iallafall.

Doris min stjärna, som lite motvilligt ställer upp på bild ibland. Då får en vara med och acceptera att det är på hennes villkor, när det är slut är det slut. Glad att hon är trogen sin karaktär och sin integritet och jag hoppas att hon möter världen precis så under sin uppväxt, på sina villkor. Det är lite av ett mamma-goal, att lära henne förstå sina rättigheter här i världen.

Så viktigt att inte metoo-rörelsen stannar av nu när vi har kommit framåt. Jag är säker på att våra döttrar kommer tacka oss för det i framtiden, att vi bar med oss den kampen var vi än befann oss i världen. Precis så som vi tackar våra mammor för att de stod upp.

Vi mellanlandade på ett hotell mitt ute i ingenstans, Doris övertygad om att det var hemsökt. Ja lite creepy var det faktiskt, även dagtid. Här skulle jag absolut spela in en skräckis om jag skulle göra en. När vi kom pågick det en polsk fest i källaren och discomusik på högsta volym, men helt plötsligt var festen över och sen hörde vi inget mer och sov gott och vaknade lite förvånade över att inget läskigt hänt under natten.

Framme i ett kokande Warszawa. Så varmt att jag inte ens fattar att vi fixade att ta oss runt, vatten och skugga var nästan allt dagen gick ut på. Men husen var fantastiska och det var underbart att strosa runt i de här kvarteren och kolla detaljer. Hade dock inte alttid med mig kameran på grund av prio överlevnad där allt som bars på var vätska. Här var ett undantag och experiment som funkade, jag överlevde trots bärandes på tung kamera.

Sådär kul för kids att kolla på vackra hus, och med lite feber är det bara glass som får en att lämna hotellrummet och ac:n. Eje gick ut första och sista dagen i Warszawa, resten spenderade han på hotellet.

Någons utsikt från sitt fönster, så vackert.

Alltid kul att kika i tidningshyllan när en besöker ett nytt land. Vad inspirerar människorna här osv. Såklart smala tjejer i bikini, men fastnade för omslaget med personen i solroshavet. För mig var det en symbol för hur vår miljö mår. Det finns säkert lika många tolkningar som betraktare.

Vi kommer så småningom bygga en balkong i vårt nya sovrum som vi bygger just nu. Vad är det som är så gillbart med balkonger egentligen, förutom att de skapar 100% mys. Tycker de gör sig bäst så här nästan, i en gränd i en storstad full med blommor.

Och så här glada var vi emellanåt när vi fick något kallt att dricka.

Yes! Spetsgardiner överallt.

Bad Doris ta bild på mig, det blev ungefär 50 oskarpa.

Och 1 skarp där jag ser megaskeptisk ut. Så typiskt mig.

Jag ska nog vara bakom kameran trots allt.

Som i en annan värld och en annan tid, Warszawa by night.

Fattar inte riktigt varför vi har så mycket kläder på oss på den här bilden, det var ju SVINVARMT! Om jag på något sätt varit otydlig kring det här med värmen, haha, så ber jag om ursäkt för det liksom speglade hela resan och är det jag minns mest. Det.var.så.varmt. Men nu så, nu ska jag sluta tjata om det.

Bååååring att vänta på mat. Ingen ide att hymla med sånt inte, det är ju ändå våra barns lyxproblem. Att få vänta.

Men vi höll ut såklart.

Torget i det som var typ Gamla stan, samma torg som en av bilderna ovan fast då dagtid. En riktig turistmagnet och vi hamnade här för att det faktiskt var fantastiskt vackert och för att det hände en hel del här. Eldslukare trängdes med musiker och jättestora såpbubblor, så rätt barnvänligt.

Minns ni när vi gick i linne och kjol fast klockan var tolv på natten? Vilken underbar tid det är.

Älskar ljuset här. Lamporna bakom som ger en liten kick snett från sidan och sen en liten vindpust i håret på det.

Allt var fint den kvällen.

Och utsikten från hotellet var också slående vacker. Himlen brann och vi gick och la oss, sista natten i Polen tänkte vi spendera i Gdansk som alltså var vårt nästa mål. Eftersom jag har en massa bilder kvar så får ni dessvärre stå ut med ett sista semestervykort från vår bilsemester i Polen. Men jag lovar att inte tjata mer om värmen nu. Tack för att ni kikar in.