Sånt som händer i fjällen

Snöflingorna var stora som snöbollar i torsdags och jag hade egentid med kameran efter att ha maxat i längdskidspåret. Promenader varannan dag funkar också fint, lagom sportigt.

Miljön här är ju inte direkt gjord för promenad, men ack så rätt för kameralinsen.

Och just det, kom precis på att jag fått lite mail och meddelanden om att bilderna i förra inlägget härifrån inte syntes, tack för att ni håller koll! Och återkoppla gärna om det skulle vara så igen. Mycket tacksam vy förresten.

Här med.

Elljusspåret, går att åka typ dygnet runt ju.

När jag säger att jag inspireras av naturen är det exakt det här jag menar, jag tar hela färgskalan och drar ut en ncs-skala och målar hela huset interiört efter den här tallen. Inte svårare än så.

Den här lilla människan började veckan med att totalt knäcka koden för hur slalomskidor ska åkas. Så roligt.

Och blev dessutom rätt biten.

En kväll när vi skulle gå upp till restaurangen ville han åka hela vägen uppför. 1,5 km. Där va vi lite taskiga och sa nej. Faktiskt.

Ett litet porträtt hann jag med, det sista innan gipset. Och det är så roligt att få plåta sina barn tycker jag, för just mina vill sällan.

Och när vi ska till rymden, eller Tempo, är det på skidor med rygga vi åker. Upp med liften, ner med en limpa bröd.

En dag åkte jag till en kompis några mil bort som också är här med sin familj, där var stugorna inte exakt likadana och utsikten var fantastisk.

Men sista dagen på skidskolan dök sonen på huvudet, eller mer på knät, och vi fick sticka till Sälen och gipsa HELA BENET. (han är helt okej och på rätt bra humör trots allt)

Ingen skidsemester utan lite skador. Well, det här med fjällen var ju lite av ett experiment. Nu vet vi insatsen. Imorgon bär det hemåt och om det verkar som att fasaden på huset står klar. Slutrapporterat från sportlovet 2019, vi hörs i vardagen hörni. Och var försiktiga ni som ska iväg nu!!